”When a man is tired of London, he is tired of life; for there is in London all that life can afford”
Den här veckans blogginlägg kommer riktas till dig som är intresserad av att åka iväg på språkresa. Jag – Cecilia – kommer berätta ganska ingående om mina egna erfarenheter kring när jag själv åkte på språkresa till London under sommaren 2013. I dagsläget är jag praktikant här på Språkpunkten, men annars studerar jag TRAC Diplomerad Resekonsult vid Yrkesakademin i Uppsala. Jag kommer att försöka berätta om hur hela processen kan se ut från när du har bestämt dig för att åka iväg, till hur det är när man är nere på plats. Häng gärna med!
Processen
Min historia börjar nog kring när jag gick hemma och grubblade på framtid och drömmar. Tankarna om att jag ville testa på något nytt snurrade konstant i mitt huvud. Frågan var bara vad det var jag skulle hitta på. Jag visste att jag ville se nya vyer, skaffa nya bekantskaper men främst så ville jag bara bort från lilla landet lagom och allt vad som hörde till. Efter 13 år med studier så ville jag bryta det vardagliga mönstret som jag hade skapat och börja bygga på något annat. Något nytt.
London har alltid legat nära mitt hjärta så det fanns inte direkt någon tvekan om vart jag skulle åka när jag väl kom på att det var en språkkurs jag ville gå. Det engelska språket har alltid varit som en passion för mig. Jag skulle bara till London på språkresa and that’s it!
Jag kom i kontakt med Språkpunkten efter ex antal flitiga stunder på Google, och blev genast guidad genom den stora djungeln av utomlandsstudier. Även om jag hade begränsat mig bra redan från början, och att det bara fanns ett visst antal skolor i London att välja på hos Språkpunkten, så är det så mycket mer som skall göras runt omkring – man vill få svar på alla frågor som poppar upp i huvudet, försöka inse vad man själv vill få ut av allt och att lära sig tyda sina egna magkänslor för att kunna ta rätt beslut i slutändan.
I efterhand, och med lite mer inside information, så tycker jag att man har rätt till att vara extremt kräsen när man väljer sin resa. Jag tyckte mig vara hyfsat full av frågor och funderingar, och att jag var lite rädd att vara ‘den jobbiga kunden med alla frågor’. Det är ju nu jag helt inser att det är ju vad Språkpunkten så fantastiskt erbjuder – gratis rådgivning! För många är det en ‘once in a life time experience’ att åka iväg på en liknande resa, och självklart förtjänar just DU att få den perfekta resan. Så mitt tips är att våga vara kräsen och våga ställa de ‘dumma frågorna’.
Värdfamiljen
Jag visste redan från start även att jag ville bo hos en värdfamilj under min studietid i London. Det kändes som ett bra alternativ om jag skulle vilja åka tillbaka vid senare tillfälle och ha någon att hälsa på. Skapa kontakter och givetvis att få ta del av en typsik engelsk familj och deras vardag.
Ca två veckor innan kursstart får du reda på hos vem man ska bo och i vilket område. Jag kan inte påstå att mina förväntningar om att hamna hos en klassisk engelsk familj riktigt slog in, men jag var inte missnöjd för det.
Jag skulle få bo i Archway, som ligger i norra delen av London. Precis på gränsen mellan zon 2-3. Jag hade föreställt mig en typisk kärnfamilj skulle jag vilja påstå, med mamma/pappa och några yngre barn som livar runt hemma i huset. Istället hamnade jag hos en väldigt trevlig kvinna i övre medelåldern som härstammade från Jamaica. Hon lagade fantastisk mat med inspiration från Jamaica. I familjen fanns inga små fnittrande barn som sprang omkring, utan där fanns en (då) 23årig, rätt så blyg, son som mot all förvånad ändå tycktes ganska ljudligt rappa vart han än gick, inkl i duschen som låg vägg-i-vägg med mitt sovrum.
Söndagen när jag anlände till familjen den första kvällen så var jag givetvis spänd och nervös, men mest full av förväntan. Det blev en kort presentation och lite information av värdmamman och sen visades jag upp till rummet jag skulle få bo i. Familjen hade två sovrum högst upp, på tredje våningen, i huset där båda rummen hyrdes ut till studenter. Jag fick det större rummet, för att jag skulle stanna längre. Det gav mig förmåner som en stor säng, garderob och ett gigantiskt panoramafönster.
Jag hade en tyska som bodde i rummet bredvid som var jättetrevlig. Vi umgicks lite, men tyvärr stannade hon bara min första vecka. Vi håller fortfarande kontakt med jämna mellanrum. Efter henne hann jag med att få träffa många andra studenter som delade familj med mig. Bl.a två italienare, en spanjor och en fransyska. Jag tycker att det gjorde väldigt mycket att jag fick träffa andra nationaliteter även i mitt boende. Så det är definitivt något jag skulle rekommendera – försök hitta en familj som tar in fler studenter samtidigt!
Valet av skola
Med hjälp av trevliga Clara bestämde jag mig till slut för en liten och familjär skola i Camden Town som heter TTi School of English, belägen i norra London. Tre tunnelbanestationer söder om Archway på den norra linjen. Väldigt nära och smidigt från mitt boende. Jag vill dock påstå att det var Camden i sig som gjorde att jag valde just TTi. Det verkade så häftigt och kulturberikat.
Jag bestämde mig när jag gjorde min bokning för att studera fyra veckor på skolan. Kruxet var bara att när jag väl var där så tyckte jag att det var så himla kul så jag förlängde faktiskt ännu en vecka! Efter det valde jag att stanna ungefär en vecka till och bara turistade runt.
Har ni inte besökt Camden när ni varit i London, eller om ni planerar en resa till London, så har ni missat något om ni inte sett detta kvarter. Helt fantastiskt! Det är gamla punkkvarter med häftiga beklädnader och målningar på husfasaderna längs med Camden High Street. Du tar dig lättast till Camden via Northern line eller buss 134 från Tottenham Court Road. Hela området är så mysigt. Det är marknadsstånd överallt och det finns hur många matställen som helst att välja på. Köp något gott att äta och sätt dig längs med the Camden Canal och njut av känslan. Obeskrivligt bra!
Jag blev faktiskt väldigt bortskämd under mina totalt 6 veckor jag befann mig i London. Även om man inte tidigare varit i England så brukar det vara generellt känt att det inte är strålande sol konstant, utan att kombon med solglasögon och paraply är ett måste. När jag beskriver det som att jag blev bortskämd, så menar jag det verkligen. Det var konstant sol och ca 26-28 grader under i stort sett alla mina veckor! Det regnade till och från första veckan sedan kom det knappt någon nederbörd alls. När det gäller ett land som England där vädret konstant förändras så var detta det ultimata läget för att kunna utforska Londons alla hörn på riktigt.
Första dagen på TTi School of English
Det är klart att det är lite nervöst och läskigt att försöka ge sig ut på egen hand första dagen. Jag minns att tanken slog mig när jag satt på tunnelbanan, men att jag fort konstaterade att jag konstigt nog inte kände mig så nervös. Jag tror att jag var tillräckligt nervös kvällen innan. Jag hade fått information utskickad till mig från Språkpunkten om att jag skulle befinna mig på skolan 8.30. Då samlades alla vi som började just den måndagen i skolans study lounge för vidare information. Vi fick sitta där i lite pinsam tystnad och titta lite försynt. Efter att vi fått information om hur skolan fungerar och hur dagen kommer se ut så fick vi en och en gå en trappa upp till ett kontor där en av lärarna satt. Där fick jag berätta lite om mig själv och vad jag ville få ut av mina studier på TTi. Det gör de för att kunna placera mig i rätt grupp för min nivå. Jag blev tilldelad att vara i en övre medel men blev informerad om att jag skulle få byta till en avancerad grupp måndagen efter som de skulle starta upp då. Det hade inte funnits tillräckligt med elever där för att fylla en avancerad grupp, men det skulle anlända några då under måndagen. Jag tyckte det var lite synd att byta grupp för jag hade verkligen fått ett bra intryck av min dåvarande lärare Luke. Men givetvis fick jag ut mer av den andra gruppen.
Lektionsupplägget passade mig bra. Jag hade valt 20 lektioner per vecka, vilket gav mig en förmiddagslektion med teori och grammatik mellan kl 09-12.30 och sedan en eftermiddagslektion med endast tal från kl 13.10-14. Det bästa med att ha två olika lektioner per dag var att jag fick träffa många andra studenter på skolan under eftermmiddagsklassen som jag annars inte stött på. Vi hade en superhärlig amerikansk lärarinna också som jag tyckte om. Hon var pedagogisk men framför allt var hon väldigt glad och sprudlande i energin.
Jag var jättenöjd med valet av skolan redan från första dagen. Lärarna var supertrevliga och alltid på glatt humör. Det fanns alltid någon aktivitet efter skolan, varenda dag. Skolan har ett verkligen ett fullspäckat schema. För varje månad gör de ett handgjort schema, gärna anpassat efter om det händer något speciellt under månaden(de sitter verkligen med sax och glitter etc och designar), som sedan hängs upp på väggen vid study loungen. Jag deltog bland annat när det var Quiz-nights(vi satt i lag och skulle gissa olika frågor och bilder från olika länder etc medan det var drinkar och happy hour). Deltog även i international foodnights där alla studenter som ville fick laga en typisk rätt från deras hemland och låta andra smaka. Jag gick även på musikal och var med på diverse pubrundor etc.
Vänner
Jag träffade väldigt många härliga människor, som jag fortfarande har bra kontakt med och träffat igen faktiskt. Det är verkligen studenterna som gör hela upplevelsen. De allra flesta är där själv och måste därför vara mer aktiv i det sociala sökandet. Därför tror jag att man lättare finner vänner. Jag kan räkna upp massor av länder där jag fortfarande har kontakter – Schweiz, Tyskland, Finland, Japan, Holland, Italien, Frankrike, Spanien, och det är superkul! Mer värt än något! Det som var absolut ett stooort plus var att jag under mina fem veckor på skolan bara träffade på en annan student från Sverige.
Det som jag tror gör TTi till en sådan bra och härlig skola är just för att den är liten, ligger i ett energifullt kvarter men främst för att allt det ger en bättre närhet studenterna emellan. Det kändes aldrig svårt eller läskigt att försöka prata med någon eller att jag kände mig utanför. Alla var i samma sits – kom dit helt på egen hand – vilket gör att människor måste öppna upp sig mer för nya bekantskaper än om de känner någon redan från början. Så mitt absoluta tips är att även om du inte är världens mest sociala människa så försök ändå att utmana dig själv att vara mer framåt än vanligt! Låtsas att du är det. Det må kännas läskigt till en början men det är verkligen så himla kul att lära känna så många olika personligheter och nationaliteter.
Oväntad händelse
Allt är inte en dans på rosor, men de för med sig nyttiga erfarenheter. Jag är verkligen ett levande exempel på hur pass bred kundservice det här företaget har. Jag var den där jobbiga kunden som hade tusen frågor i varje mejl. Men jag var även den som fick bevis på hur bra stöd de ger när man är nere på plats. Ca en vecka efter min ankomst så blev jag bestulen på min mobil, som hade ett plånboksfodral som innehöll bankkort, travelcard, studentcard och körkort. Än idag är jag fortfarande chockad och skrattar smått åt det faktum att jag under de ca 20 minuterna som jag var i chock(när jag förstod att mina tillhörigheter var borta) ändå hela tiden pratade engelska. Svor, grät, skrattade, diskuterade- ja, vad det nu var vad jag gjorde. Efter bara en vecka i London. Det tyckte jag var imponerande. Värst var det nog ändå för min stackars skolkompis från Holland som inte visste hur hon skulle kunna hjälpa mig. Jag hade stor tur att hon var med mig där och då. Det fanns inte en chans att jag hade tagit mig tillbaka till Archway utan varken pengar eller travelcard. Jag hade inga telefonnummer att ringa, ingen adress, ingen telefon. Verkligen inget alls. Strandad. Så snäll som hon var så lånade hon ut pengar så jag kunde ta en enkelresa med bussen. Det fanns inte en chans att jag hade kunnat ta mig från Oxford Street i zon 1, ända upp till gränsen till zon 3 helt själv, till fots, efter en vecka.
Jag fick bra stöd från min värdfamilj också. Det blev en ganska lång process. Jag ville och behövde naturligtvis polisanmäla händelsen för att få ut något på försäkringen hemma i Sverige. Det var inte det lättaste. Jag kunde knappt räkna hur många samtal och olika polistjänstemän jag pratade med under de kommande dagarna. Det blev krångel. En hade skrivit en sak, och när den andra kollade upp ärendet så stämde det inte. Jag kunde t.ex. inte få ett försäkringsnummer för att den tidigare polisen hade klassat det som rån istället för stöld. (Rån är fysiskt våldsbrott, vilket jag inte var med om) Detta rörde till det massor. Det blev en hel del onödiga samtal. Efter ett tag blev det rätt så irriterande så mamman i min familj sa att ikväll går vi till det lokala poliskontoret och reder ut allt direkt på plats. Uträtt blev det ganska så snabbt. Det lät ungefär så här när jag bönade och bad om ett nummer: ”Men jaha. Du vill bara ha ett försäkringsnummer alltså? Här!”. Tydligen var det inte svårare än så. Historien hade kunnat bli betydligt mycket kortare. Det var bristen emellan kollegorna där som hade satt mig på prov.
Allt som allt så är jag glad att det löste sig till slut, och det är en nyttig erfarenhet att ha gått igenom. Det är inte alltid det lättaste att försöka prata ett annat språk och få fram exakt allt det viktigaste som du måste få sagt. Det är helt klart en nyttig erfarenhet att få prata engelska i en pressad situation.
Reflektioner
TTi var verkligen den perfekta skolan för mig! Även nu i efterhand så uppskattar jag den fortfarande. Man får bra relation till lärarna, och de känner till och med igen dig om du kommer tillbaka. Jag valde att kika in en snabbis när jag var i London i aug 2014 och till min förvåning så möttes jag direkt med ett ”nämen hej Cecilia!” och en varm kram. Trots ny hårfärg och mer än ett år senare, med så många studenter som passerar deras dörrar, så kände de igen lilla mig. Helt fantastiskt roligt!
Det är en av de absolut häftigaste upplevelser jag haft i livet, med råge. Jag hade föreställt mig att det skulle bli en häftig händelse och det blev det verkligen. Mycket mer än så! Ett varmt och fantastiskt minne att ta med sig resten av livet. Jag rekommenderar verkligen er alla att prova på detta. Även om det bara är för en vecka eller två. Det är så värt det! 🙂
Det är så många gånger som jag önskar att jag får åka på en till sådan här resa. Och det kommer nog bli så också. Jag kan bara säga att har du chansen så ta den. Åk, åk, åk!!
Tack för att ni läste. Jag hoppas att ni har fått ut något av det jag har berättat, och att ni har blivit lite inspirerade åtminstone.
Är du nyfiken och vill veta mer om att åka på språkresa till England så kika gärna in på hemsidan och läs mer om att studera i England.
Vill du läsa mer om just TTi School of English kan du göra det här, eller ta kontakt direkt med Linnéa (linnea@sprakpunkten.se) så hjälper hon dig mer än gärna vidare i processen! 🙂
Trevlig helg på er!
// Cecilia
Studerautomlandsbloggen 