Det finns inget vi gillar så mycket som när våra studenter hör av sig och berättar hur fantastiskt dom haft det under sin utbildning. I dagens blogginlägg berättar Hanna om sin upplevelse av studierna på BIMM och livet som student i London.
Jag sitter och sippar på min soya latte på Fulham Broadway, likt som alla andra dagar den senaste terminen. Helt plötsligt har jag inga måsten. Det sista provet är avslutat och vi har än en gång överlevt ’Assessment Week.’ Det är bara det att nu är det slut på riktigt. Jag är inte längre en student på BIMM. Men, vem är jag då?
Det var 268 dagar sedan jag fullpackad anlände Queen Elisabeth Hostel i Fulham – helt oviss om att jag skulle mötas av ett stort härligt gäng av BIMM-svenskar som liksom jag, letade boende i området. Det var 261 dagar sedan jag flyttade in i den lilla lägenheten 10 minuter från BIMM, och det var 252 dagar sedan jag blev introducerad till alla fina sångare i Vocal Group 2. And, as far as I’m concerned så kunde det varit 10 minuter sedan. Det är en känsla som förundrar mig.
För. Aldrig förr har jag under så kort tid upplevt så mycket nytt. Jag har inte bara blivit introducerad till musikteori, sight reading, musikhistoria, musikproduktion, ’session styles’ och låtskriveri och allt som hör till. Jag träffat människor från hela världen, sjungit i band, varit bakgrundssångare, jobbat med producenter och spenderat min tid i en miljö där all är intresserade av samma sak – musik.
Jag har jobbat på två olika jobb, fått en ny rumskamrat, skapat mig en vardag, etablerat mig och byggt mig ett hem. Ett hem i London. Det slår mig nu att det är så många människor som jag har blivit van att omge mig med, som jag kanske aldrig mer kommer träffa. Så många timmar jag har spenderat i skolan som skal spenderas någon annan stans och så många kaffekoppar druckna på caféerna runt omkring, som kommer få drickas av någon annan.
Jag inser att detta låter dramatiskt och sentimentalt, men det känns fantastiskt. Det är otroligt vad livet har att ge, när man låter det. Vill man låta lite mindre spirituell kan man också säga; ”det är otroligt vad London har att ge, om man låter staden visa upp alla sina sidor.” Här finns något för alla, människor från hela världen och nästan lika många stadsdelar. Alla med en egen atmosfär och kultur.
Guld och gröna skogar. Sedan finns det andra aspekter att reflektera över. Det är dyrt att leva i London, den generella standarden på boende är låg och – som ett resultat lär man sig otroligt mycket under året – så kan det komma behövas dedikation och hårt jobb. Jobb som ger resultat. Jobb som gör att du inser att det alltid kommer finns mer jobb – nya mål att uppnå. Och det känns lite härligt, att veta att resan inte är slut.
Att resa är en fantastisk sak. Att öppna upp för nya perspektiv, nya människor och nya platser – det skapar innehåll. Att få känna tillhörighet och uppleva det tillsammans med andra – det är ännu bättre. Sen är det ju också ett plus att man får prata engelska. Jag älskar engelska.
Så, vem är jag nu – när jag sväljer de sista dropparna av min latte. Jag är Hanna Johansen, en snart 21 år (ung kvinna/gammal tjej?) som har ännu en ny erfarenhet att lägga i ryggsäcken, och som får vända ännu ett blad i sin bok. En bok, där man inte kan tjuvläsa sista sidan än. För den är oskriven.
Jaja, jag ville egentligen bara säga en sak. Om du är sugen på London, på att hänga i en miljö fylld av talangfulla och ambitiösa musiker och lärare, samt är villig att lägga ner lite dedikation och finanser – testa! De värsta som kan hända är är att man åker hem igen, att man inser att det finns något annat man hellre gör för tillfället. Och tänk då vilken tur att man åkte – annars hade man ju aldrig vetat det.
Chao!
/Hanna Johansen
Är du också intresserad av att studera musik utomlands? Följ länken för att läsa mer om vilka alternativ som finns, läs mer här om BIMM London eller kontakta oss på music@sprakpunkten.se så hjälper vi dig gärna vidare!
Studerautomlandsbloggen 