Studentberättelser, Tips & Råd

”Vad skriver jag i mitt motivationsbrev?”

Det är nog en av de vanligaste frågorna vi får från aspirerande college-, högskole-, och universitetsstudenter utomlands här på Språkpunkten. Till skillnad från majoriteten av lärosätena i Sverige, är det många gånger obligatoriskt att skriva ett motivationsbrev när du ansöker till en högre utbildning utomlands. Ett exempel på detta är t.ex. det populära Santa Monica College i USA, eller Riga Stradins University i Lettland.

letter-writing

Övertala! Övertyga! Överträffa!

Så nu sitter du där vid din dator eller skrivbord. Pennan mot pappret (eller fingret mot tangenten). ”Dear Sir/Madam”… … … ”I am…” *suddar* ”My name…” *suddar igen* ”Please consider…” *suddar genom pappret*. Din framtid hänger på vad du skriver i just detta brevet. Det är möjligen det viktigaste du någonsin kommer skriva. Markören på skärmen står och blinkar ilsket mot dig, ungefär som att den ville mana dig att skriva NÅGOT i alla fall, din trögtänkta imbecill.
Precis så känns det. Trust me, I know.

Hur skriver man då ett motivationsbrev? Och varför? Det skolan vill veta i ditt motivationsbrev, är varför du vill gå just den utbildningen, lite om din bakgrund och intressen, dina mål, hur du presterat tidigare i livet i t.ex. skolan eller i arbetslivet. Om du någon gång sökt ett jobb, känner du säkert igen dig. Ditt motivationsbrev är helt enkelt ditt personliga säljsnack för dig som student. Övertala skolan om din förträfflighet! Övertyga dem om varför just du är bättre än Randy McRandom som också söker med exakt samma betyg! Överträffa deras förväntningar!

Två olika brevtyper

Generellt finns det två typer av motivationsbrev.
Ett som är straight on, som lägger fram fakta i en logisk ordning, ger läsaren all information som krävs i ett lättfattligt och koncist format. ”Hej. Detta är jag. Detta kan jag göra. Detta är mina mål.”. Fördelen med detta brevet är att läsaren snabbt får reda på all relevant information, utan att behöva dra sig igenom en lång text som blommar ut i både viktiga och oviktiga ämnen. Ofta blir de lite kortare i längd, vilket kan uppskattas av antagningskommittén som redan har läst hundra snarlika texter idag och det är inte ens lunchdags. En nackdel är att det lätt kan bli tråkigt och opersonligt, och inte framhäva just dig i mängden.
Den andra typen är det mer berättande brevet, en berättelse om dig och dina drömmar, hur ditt liv skapat dig till den du är. ”From my earliest childhood, I’ve always known XXX was my ideal vocation…”. Detta brevet drar läsaren till sig om du kan göra det rätt. Han eller hon får en bild av hur du är som person, samtidigt som de får reda på dina meriter och mål. Nackdelen med detta är att brevet ofta kan bli långt, och om du inte är en någorlunda bra skribent är det lätt att dra iväg och komma in på ämnen som absolut inte hör hemma i ditt motivation letter.

Vilket skall jag välja?

Vilket brev som passar just dig, beror på hur du är som person, och i viss mån också vilken utbildning du söker. Känn av läget lite, testa lite olika typer, fråga dina nära och kära om råd. Du får också gärna skicka ett utkast till oss på Språkpunkten, så kollar vi igenom det och ger synpunkter på vad som kan förbättras. Det viktigaste är, oavsett brevtyp, att

Övertala! Övertyga! Överträffa!

 

Här ovan kan du se två olika typer av motivationsbrev. Ett berättande, och ett mer sakligt. Som du märker, är de uppbyggda på liknande sätt men med olika innehåll. Båda personerna som skrev dessa brev kom in på sina drömutbildningar.

Det ett bra motivationsbrev ska innehålla är alltså följande:

– Vem är du?
Personliga egenskaper
Akademiska och professionella erfarenheter

– Motivation till dina studier?
Varför skolan passar dig
Motivera programvalet

– Mål och drömmar?
Vad önskar du uppnå med dina studier
Vart och med vad vill du arbeta i framtiden

Jag upprepar:

Övertala! Övertyga! Överträffa!

—————————————————————————————–

riga_stradins_14

Ny studentblogg från Riga Stradins University i Lettland

Språkpunkten älskar när våra studenter berättar om sin tid utomlands, och Fanny som just nu läser till läkare i Riga är inget undantag! Hon började läsa höstterminen 2014, och skriver kul och utförligt om det mesta. Här kommer ett utdrag från hennes blogg.

Enligt önskemål tänkte jag skriva lite om hur jag trivs med människorna här. Kort sammanfattat: Toppen!

Dock måste jag skilja på mina internationella studiekamrater och på letterna själva. Jag har faktiskt inte pratat med en enda lettländare förutom min buddy, Monta. Det vi fick lära oss under föreläsningen om Lettland är att invånarna är väldigt reserverade och inte pratar särskilt mycket på allmänna platser, om de inte måste. Det kanske låter konstigt men det stämmer faktiskt. På bussen t.ex. är det alltid knäpptyst, de enda som pratar är förmodligen utländska studenter på väg till universitetet. Ett annat exempel är när man går till mataffären och handlar. Kassören säger ingenting och du förväntas inte göra det heller. Jag sa ”paldies” (tack) en gång och fick en blick från kassörskan som att jag vore dum i huvudet. Det är minst sagt annorlunda jämfört med Sverige.

Trots detta insisterade vår föreläsare på att letter faktiskt är extremt snälla och glada när man väl lär känna dem. Det här fenomenet med att inte prata offentligt har tydligen blivit kvar sedan Sovjettiden, då propaganda av den här typen var extremt vanlig:

No_chatDenna bild är från föreläsningen och budskapet är något i stil med: ”Don’t talk! You’ll never know when the enemy is listening.”

Dock håller denna inställning sakta på att förändras och det är inte så att letterna aldrig någonsin yttrar ett ord utanför sitt eget hem. Men jämfört med vad många av oss utländska studenter är vana vid är det en extrem kulturkrock. Så frågan är om jag någonsin kommer att lära känna en inhemsk lettländare på riktigt? Förmodligen inte. När jag använder mig av uttrycket ”människorna här” menar jag snarare tyskar, svenskar och norrmän. Det vill säga mina studiekamrater. I min termin ser uppdelningen av nationaliteter ut så här:

  • Tyskland – 48%
  • Sverige – 17%
  • Norge – 9%
  • Finland – 9%
  • UK & Irland – 4%
  • Portugal – 3%
  • Övriga – 10% (Azerbajdzjan, Frankrike, Indien, Israel, Italien, Nederländerna, Polen, Ryssland, Schweiz, Sri Lanka, Ungern, Ukraina & Österrike.)

Som ni kan se är tyskarna något överrepresenterade. Det är också mest tyskar jag umgås med just nu, men även några svenskar, finnar och nederländare. Det är en härlig blandning!

En reaktion till “”Vad skriver jag i mitt motivationsbrev?””

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s